Hemma igen
Just nu rusar tiden iväg. Först var det förkylningen, och sedan blev jag ombedd att åka till Stockholm och jobba en vecka. Det passade ju bra då det inföll lagom till mina tonåringars skolavslutning.
Men innan jag åkte så var det en massa jag var tvunget att ordna såsom, trädgård, möten, packa m.m.
Lite ironiskt dock att Emma, min äldsta dotter som jag brukar bo hos när jag är i Stockholm, skulle till Göteborg på kurs när jag var där. Så jag och Jimmie, Emmas sambo, fick klara oss själva och hjälpas åt med lilla barnbarnet Thea.
Det har varit en intensiv vecka, men jag lyckades den här gången att äntligen få träffa en av mina absolut närmsta vänner. Vi käkade middag och jag följde med honom till den modelljärnvägsklubb som han är med i. Helt otroligt vilket landskap de hade gjort. Modellen ska gestalta en septemberdag under 50-talet och allt, bilar, båtar, människor, byggnader och naturligtvis tågen är byggda som det såg ut då. Detta är också en av landets största modelljärnvägar. Har man möjlighet så bör man absolut göra ett besök på Stockholms modelljänvägsklubb. Mer information hittar ni på www.smj.org Tack L för en urtrevlig kväll! Jag har saknat dig massor och hoppas vi ses snart igen.
På fredagen var det skolavslutning och både Carolina och Sofia sjöng, Carolina hade till och med ett solo, och mitt modershjärta svällde av stolthet och en liten tår rann nerför kinden.
Sofia, 13 år, hade naturligtvis inte tid med mamma efter skolavslutningen, det var bara kompisar och sommarlov som gällde, men Carolina följde med och hämtade lilla Thea och vi tre hade en mysig eftermiddag med glass m.m. 
Mys för lilla Thea att få ligga hos moster Carolina och vila en stund.
Men på lördag hade Sofia tid med mamma och vi tog en ficka och hade ett allvarligt och mycket givande samtal om alkohol och attityder. jag blev riktigt stolt över att höra min yngsta dotters inställning till alkohol, och hur hon och hennes vänner agerade när någon blev för full. Tänk om vi kunde lyckas låsa in alkoholen för ungdommarna så de inte kunde dricka förän de var över 20, men när det nu inte går, så är det skönt när man har lyckats ge dem en bra inställning och se att de kan ta ansvar när något händer.
För hur mycket vi föräldrar än försöker, så kan vi inte styra allt i våra ungdommars liv, de frigör sig, och ska så göra. Det enda vi kan göra, är att innan tonåren försöka ge dem bra värderingar, finnas där för dom, visa att vi inte accepterar dåligt beteende, vara goda föredömmen, lyssna, visa att vi bryr oss och finnas där och älska dom minst lika mycket när de gör fel.
Vill dela med mig några tänkvärda ord, tror att det är en boktitel om jag minns rätt.
"Var finns alla stolta föräldrar, när barnen är i tonåren?"
Värt att tänka på.
Min sons tonårsperiod var allt annat än en dans på rosor, men vi kämpade, grät och skällde på varandra, och jag tror inte att någon av oss någonsin tvivlat på den andres kärlek. I söndags åt vi lunch tillsammans, vi delade en tacotallrik och pratade. Tonåren är förbi för hans del, och nu är han en ung och helt underbar ung man.
Jag hoppas alla mina barn vet hur oändligt stolt jag är över dem alla fyra.
