Dödshjälp??
I en annan blogg läste jag om frågeställningen för eller emot dödshjälp. Är passiv dödshjälp ok, men inte aktiv?
En otroligt svår och känslosam fråga, som jag tror det är omöjlig att ge glasklara direktiv i, då alla fall, alla patienter, alla situationer är unika.
Om passiv dödshjälp är ok och menat att det är ok att stänga av respirator, läkemedel och annan livsuppehållande åtgärd på en "medvetslös" människa, även om patienten inte är hjärndöd, vad är då skillnaden för denna flicka/kvinna som ber om hjälp? Skillnaden är att hon är vaken, kan säga vad hon vill, och har lidit i MÅNGA år med vetskapen att hennes liv kommer att se likadant ut i MÅNGA år framåt.
För läkare, vårdpersonal och anhöriga är det naturligtvis lättare om patienten är medvetslös.
Har man träffat dessa stackars människor, som kanske redan i 15-20-års åldern blir totalförlamade i allt utom ansikte, då kanske man mer förstår hur hon känner. Har man sett smärtan i deras ögon, ilskan som dom inte kan ge uttryck för, och stått där utan möjlighet att trösta... då kanske man har lite mer förståelse.
Vad känner denna unga människa, som vet att hon aldrig kommer att kunna komma ut, aldrig kan krama sina anhöriga, eller hjälpa och stötta dem, utan känner sig som en belastning?
Därmed inte sagt att det är lätt för en läkare. Det är ALDRIG ett lätt beslut att avbryta behandling. När ska man avsluta HLR på ett barn/ung människa?
Jag kommer aldrig att glömma när en äldre herre, vars hustru hade gått bort nyligen, ligger vaken i respiratorn, tittar mig i ögonen och visar med handen en figurerad pistol mot tinningen. (en av mina första patienter som inte ville längre)
Istället för att följa hans vilja, blev han liggande i respirator och fick fler och fler apparater kopplade till sig, tills hans kropp så småningom gav upp efter flera veckor.
Eller den unga mannen som totalförlamad, utan möjlighet att prata på grund av lång, lång syrebrist till hjärnan, som tittar på en med panik i blicken. Vad säger man? Vad gör man?
Säger att det ordnar sig? Det gör det ju inte.
Men... hur skriver man lagen så den inte missbrukas, eller att läkare tvingas göra något som blir för tungt.
jag vet inte... en av de största och svåraste frågor jag vet.
Hur ska det avgöras att patientens önskemål beror på en "tillfällig" deppression, och att det inte alls är hans/hennes önskemål.
Men för en person som legat i många år, och under åren vid upprepade tillfällen bett om att få avsluta med värdighet, så tror jag vi kan vara trygga i att det inte är en tillfällig önskan, utan att den personen kort och gott är klar här i livet och vill gå vidare.
Länge sen sist
Vill börja med att be om ursäkt att det varit ett tag sedan jag skrev nu.
jag har bara inte hunnit och när lite tid funnits, så har jag varit för trött. :-(
Livet består just nu i bokföringsarbete och jobbsökande, vilket gått ut över städningen. Men igår tog jag tag i städ och tvätt, även tvätt av mattor!! Så nu är här sååååå rent och fint. Som pricken över i gick jag ut och tog in några kvistar med ginst, och även om chansen är liten, så hoppas jag att dom hinner slå ut till påsk.
I början av veckan hittade jag ett jobb jag verkligen vill ha... och eftersom dom ville ha mitt betyg från IVA så ökade nog mina chanser hoppas jag.
Nu ska jag gå ut och ta en kopp kaffe i det vackra vädret, och sedan fortsätta med bokföringen.
Ha det gott där ute, och njut av alla härliga vårtecken som nu ploppar fram!!
Varning för bluffakturor
Idag kom en faktura som gjorde mig rejält förbryllad först, och sedan förbannad.
Fakturan kom från Enironet.se. Det första som slog mig var eniro, och att jag ju hade sagt till dom att jag inte ville ha deras tjänster. Blev lite irriterad över att dom skickade faktura ändå. Sedan reagerade jag över eniroNET.se, vaddå net?
När jag tittade närmre på fakturan, så kom den från Skandinavisk Handelstjänst AB.
Specifikationen var
Enironet.se marknadsföring 1 st Pris 1685,04
Banner 1 st Pris 1107,13
Totalsumma 3490,21 varav moms 698,04
Försökte ringa nummret på fakturan för att påtala att jag minsann inte beställt någon sådan tjänst. Upptaget hela tiden, naturligtvis.
Kundnummer fanns där, men... inget fakturanummer!!
Precis ovanför betalningsavin med väldigt liten text läser jag sedan följande.
"Då detta är ett erbjudande om att ingå Avtal för marknadsföring på www enironet se, så föreligger ingen betalningsplikt. Önskar ni ej utnyttja detta erbjudande så behöver ni inte betala denna avi."
Tyvärr så är den här typen av "fakturor" inte olagliga... ännu... då det ju faktiskt står att det är ett erbjudande även om den informationen står med liten text.
Privatpersoner kan i sådana här ärenden vända sig till Konsumentverket, företagare får vända sig till sin branchorganisation.
Nu ska jag nog ta ett bad och lugna ner mig lite.
Lill Lördag!
Själv ska jag försöka få tid att åka och jaga ett bokföringsprogram som av någon anledning försvunnit, så jag kan påbörja årsbokslutet och deklarationen.
Igår blev det inget bloggande. När jag hade varit och simmat, så var mitt högeröga väldigt "torrt", vet inte hur jag ska förklara det, men ni vet när man är riktigt trött, så känns ögonen torra, så kändes mitt högeröga.
Det lockade inte direkt till att sitta vid datorn. Borde kanske gå till en optiker och få synen kollad ordentligt. Känns lite konstigt när man alltid haft perfekt syn.
Men House blev det igår. Kan inte hjälpa det, men jag älskar det programmet. På något underligt sätt så förstår jag honom, och önskar att jag själv kunde vara lika rak ibland.... fast kanske inte lika elak.
Men det sa mig väldigt mycket om vilken typ av person och läkare han är, när han blev smärtfri av metadon, och gärna blir av med jobbet för att få vara smärtfri (DEN känslan förstår jag), men när han inser att han gjort en felbedömning på grund av denna smärtfrihet, då lever han hellre med smärtan.
DET mina kära vänner är en bra och hängiven läkare! Han struntar i hur folk ser honom som person, det viktiga är att han ser alla symptom, och gör personen frisk. Kunde han bara ha lite empati och vara lite trevligare också, så vore han kanon.
Men det är ju inte ovanligt att undersköterskor eller sjuksköterskor får prata, trösta och förklara för patienten efter läkaren varit inne och pratat med patienten.
Tänk vad bra det vore om man hade mer tid i vården, då kunde alltid en undersköterska ex följa med in och tolka när patienten skulle ha sitt läkarsamtal. :-)
Ny vecka...
Men envis som jag är, så vill jag i det längsta undvika smärtstillande, och det tog faktiskt inte så lång stund innan stelheten släppte, kanske hade jag legat dumt, för när stelheten släppt, så kändes det bättre än igår.
Så, eftersom det kännts bra hela dagen, så planerar jag in simmning i morgon också. Kanske jag äntligen hittat något som fungerar. Hoppas, hoppas, hoppas!!!!
Nu ska jag göra en god hallonsmoothie och sjunka ner i soffan.
God natt alla glada...
Ryggradslös...
Jag är så trött på min rygg som hela tiden ska krångla och göra ont.
Som jag skrivit tidigare så har jag problem med rygg och höft.
Men nu är jag envis som en åsna, och vägrar att knäckas. Så som jag skrivit tidigare har jag gjort en rejäl förändring av kosten och igår lyckades jag gå en lite längre promenad.
Jag kände mig stel i rygg och framför allt höft i morse när jag vaknade och jag tvivlade allt på ifall jag verkligen skulle åka och simma idag som jag hade planerat.
Men jag gav mig av i alla fall. Efter ca 175 meter började ryggen kännas. Jag stannade en stund vid 200 meter, tänjde ryggen åt lite olika håll innan jag fortsatte. Sedan fortsatte jag så... var 200:de meter stannade jag, vilade och stretchade ryggen, innan jag fortsatte.
Jag hade planerat att simma 500 meter, men simmade 800 meter och känner mig supernöjd. Lite stel, men än så länge inte så ont som jag hade befarat.
Söndag morgon
God morgon alla.
Jag har nu varit dålig på att skriva under 2 dagar, men först var jag lite upphetsad och glad över att min dotter vann biljetterna till melodifestivalen, så det blev en hel del samtal. Lite fjantig är jag nog, men jag satt som limmad framför melodifestivalen, försökte se Emma i publiken, och blev nästan tårögd när jag föreställde mig känslan av att sitta i publiken och vara en del av stämningen.
I förra veckan gjkorde jag en rejäl omställning av mina matvanor. Delvis för att jag för mina leders skull skulle behöva gå ner några kilon, och delvis för att bli lite piggare. Problemet är att grönsaker är så fruktansvärt dyrt. Men jag har letat efter bra ställen att handla och just nu har Lidl en drive där dom sänkt priset på grönsaker motsvarande momsen = 12%.
Det har faktiskt gått riktigt bra, och igår lyckades jag gå på en lite längre promenad. På grund av diskbråck och en dålig höft, har promenader och träning i alla former varit i princip omöjligt. Men jag är envis, och jag lyckades gå en väg där det inte är så mycket rak asfalt, och det fungerade... även om jag hade mer ont på kvällen.
Idag tänkte jag testa att simma. Problemet med att simma är att man inte känner när man fått nog, smärtan kommer senare. Så jag ska försöka ta det lugnt. Om jag börjar med 500 meter idag, så borde det kunna ge en bra vägledning om det är nog, eller om jag kan öka lite.
Även idag skiner solen, och jag har flera gånger suttit ute i solen och druckit kaffe under helgen. Men den som har mest vårkänslor är nog Tilda (katten) hon rusar fram som skjuten ur en kanon, och när hon är ute så rusar hon upp och ner från träden i en rasande fart.
Ja... nu vill vi verligen ha lite vår.
Melodifestival tävling!
Gizmolina har en tävling nu där man kan vinna två biljetter till melodifestival finalen nu på lördag.
♥ För att vara med i tävlingen gör du följande: ♥
Gå till Gizmolinas underbara sida för information
Länk till denna tävling (http://gizmolinas.blogg.se/2010/march/tavling-vinn-biljetter-till-finalen-i-melodi.html) och till Svenska Spel Schlager-Bingo (<a href=”https://svenskaspel.se/p4.aspx?pageid=30”>Svenska Spel Schlager-Bingo</a>)
J
Jag vill gärna delta i denna tävling, men inte för mig, utan för min fantastiska dotter och hennes sambo. Emma har alltid varit en riktig fighter, även om det inte syns på henne. Hon har genomgått massor, och alltid försöker hon leta fram det positiva i allt, hur tungt det än är. Hon och hennes sambo har haft en jobbig vinter med flytt m.m. men trots detta har dom hela tiden funnits där för sina mammor och sina syskon. När det kändes som om livet skulle rasa för mig, så bjöd hon och hennes bror upp mig för ge mig lite kärlek och distans till problemen. Genom sin blogg så uppmuntrar hon andra varje dag genom sin positiva livssyn, hon är precis likadan i verkliga livet. Finns där alltid för alla. I alla år har hon suttit som limmad framför melodifestivalen... utom en lördag under flytten då tv´n inte fungerade.
Dessa två fantastiska småbarnsföräldrar, borde verkligen få chansen att komma iväg och få se detta otroliga, Live.
sura katter
Jag är kattvakt åt en 15 år gammal, mycket vacker långhårig katt, och så har jag ju min egen 3 åriga kattfröken.
Min Tilda, är en riktig liten knubbis. Hon är en mycket stark personlighet, kelig, go, glad, lekfull m.m. och allt sker på hennes vilkor. Hon ligger gärna bredvid mig i soffan eller sängen och är mycket kelig... men vägrar sitta i knät, det ska vara bredvid.
Gam gubben är också otroligt kelig men ligger gärna i knät eller på tidningen eller datorn, och med tanke på hans ålder är han också betydligt lugnare än Tilda.
jag har nu varit kattvakt åt gam gubben i 3 månader, och häromdagen upptäckte jag att han blivit väldigt mager. Han verkar äta bra och har samma tillgång till mat som Tilda, hon är bra rund, och han mager.
Så jag bestämde mig för att det är dags att avmaska dom igen.
Men har ni någon gång försökt få i en katt avmaskningsmedel? Det är INTE lätt. Jag fick ett tips att man skulle kladda ut det flytande avmaskningsmedlet på kattens tassar, så slickar dom i sig det för att bli rena.
Sagt och gjort... sprutade ut medlet på en tallrik och kladdade det på katternas tassar. OJ vilken fart det blev här. Dom sprang runt och skakade sina tassar, så jag hade avmaskningsmedel överallt, och för att inte tala om hur sura dom blev.
Nåja... de sista dagarna har dom fått rå köttfärs och ägggula också... så när dom får det lite senare, så blir dom säkert glada på mig igen. Hoppas jag! :-)
Tilda! Kolla hur hon blänger på mig, fortfarande med avmaskningsmedel på tassarna.
House
Så, nu ska jag åter sjunka ner i soffan och nuta av en dryg läkare, med en nyttig smoothie i min hand.
natti, natti allihop.
Pengar, pengar, pengar
Idag lyckades jag hitta kanonbillig kyckling, 1 kg för 18.90. Kycklingen står nu i ugnen, och kommer att räcka till 2 middagar och minst 1 lunch. Idag blir det kycklingpastasallad till middag, med tillbehören, så går dagens middag på ca 15 kr. God och nyttig och billig.
Rätt otroligt egentligen, men jag lyckades faktiskt ordna 2 middagar och 1-2 luncher för ca. 50 kr
Annars har det varit en rätt jobbig dag. Sov fruktansvärt dåligt inatt, mycket tankar... och är därmed hemskt trött idag, vilket inte är bra när man ska sitta och jobba med papper och siffror.
Ska ta med mig kaffemuggen ut och söka lite energi från solen.
tänt ett ljus!
Sedan tröttnade jag på datakrångel, och fick formatera om datorn med hjärtat i halsgropen... var det rätt office program jag hade, eller skulle jag nu få problem med bokföringen. Men även det gick bra... tror jag.
Så ringde Suss, min allra bästa vän och nu har jag tänt ett ljus för henne och ber er alla hålla tummar och tår för att hennes otur äntligen börjar vända.
Älskade Suss... den bästa vän man kan ha, jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att det ska gå så som du hoppas! Ingen är värd det mer än du!!!
Väntar nu på att klockan ska bli 21.00 så vi äntligen kan få se lite nya avsnitt av 2 1/2 män.
Vem ska trösta knyttet?
En ny blank vecka ligger framför oss, och jag hoppas den kommer att bli kanon bra för er alla.
Jag satt och läste lite olika bloggar för en stund sedan, och det var en framför allt som gick rakt in i mitt hjärta. Det handlade om hur vi människor ibland beter oss väldigt ologiskt efter en katastrof i livet.
Vid en olycka, eller vid ett plötsligt, oväntat dödsfall, så handlar man inte alltid realistiskt eller logiskt. Detta är inte så underligt. Det kaos som dödsfallet innebär, skapar ofta ett kaos i vårt inre. Något ofattbart och något vi inte kan styra eller ändra har hänt. Detta är en situation vi inte kan styra över eller ändra. Det som hänt är ett faktum, frågan är bara hur vi ska/kan hantera det som hänt.
Förhoppningsvis finns det bra personer runt omkring, vårdpersonal exempelvis, som kan ta och hantera den första chocken... och som sedan kan hjälpa till med en kontakt till en kurator som sedan kan hjälpa till med både det praktiska och sedan se till att de anhöriga kan få bra och proffessionell hjälp med krishanteringen.
Sorgen är viktig, och man måste få gå igenom den. Man måste få sörja... på sitt sätt! Alla sörjer inte genom tårar, andra gråter så sjöar bildas. Man måste få veta att det är okej att vara ledsen, att gråta, skrika, vara arg m.m.... och att det även är okej att skratta.
I Sverige börjar vi nu bli bra med att snabbt sätta ihop team för krishantering vid stora katastrofer... men vi är sämre på att ge den lilla människan hjälp. Den som inte syns i media.
Vem ska trösta knyttet?
Sker dödsfallet på sjukhus så finns i alla fall en chans att få hjälp. Men vad händer när det är ett dödsfall som sker utanför sjukhus? Olycka, självmord och liknande.
Min pappa dog i en olycka i ett annat land. Vem fanns där för oss? Ingen! SOS ringde och meddelade att en olycka skett, men den som ringde visste inte ens att pappa var död.
När min son blev knivhuggen för några år sedan... då fick vi inte ens rådgivning om vart vi kunde vända oss för att få hjälp att hantera dessa känslor. Sonen överlevde, men det var väldigt allvarligt.
Om man klarar av det, så kan man gå till sin vårdcentral och få hjälp att få en remiss till en psykiatriker. Det är faktiskt väldigt bra.
Det vi kan göra för oss själva och våra nära och kära är att prata med varandra... prata om det som hänt, prata om hur vi känner oss, hur vi mår.
Men jag skulle vilja ge alla ett litet råd på vägen.
Den som förlorat ett barn, kommer troligtvis att behöva få prata om sin sorg under flera år, den sorgen och saknaden försvinner inte på ett år.
Försök inte säga till dom att ta sig i kragen och gå vidare. ge dom av något av det mest värdefulla du kan ge... TID... låt dom få prata om sitt barn och sin kärlek och längtan.
Och sist men inte minst... glöm inte bort att berätta för dina nära och kära att du älskar dom... ofta!!
Idag!! Varje dag!
Älskade tonåring!
Båda bor hos sin pappa i Stockholm. Det är otroligt svårt att inte ha sina barn nära. Man tänker på dem hela tiden, undrar vad dom gör, hur dom mår. Svårast är att inte kunna dela alla deras intressen, att inte finnas vid deras sida i glädje och i sorg.
Men tack och lov så har jag en bra kontakt med dem. Särskilt Carolina ringer eller sms:ar när något hänt, och jag får vara med och dela med och motgångar.
Idag hade dom det svårt båda två. Den ena med en vän som svikit, och den andra blev dumpad i fredags. vad jag önskar att jag vore nära dom och att vi hade kunnat ha en tjejkväll med massor av prat och kramar.
Men det är skönt att dom kan prata med mig och berätta hur dom känner, och jag tror att det kändes lite bättre för dom efter vi hade pratat.
Senare blev det möte, och en sen middag.
Nu tänkte jag slå mig till ro framför tv´n med lite glass, Myyssss....
Sen lunch!
Men jag gjorde ett klipp i fredags, 3 pajer för 39 kr... så när magen talade om att den vill ha lunch NU... så fanns första hjälpen för magen i frysen, 4 minuter i micron, under tiden skar jag lite grönsaker... så nu ska jag äta lunch, och efter det... blir det en stund med en kopp kaffe i solen utanför.
Sööööndag!
Hur det började
Jag var inte fullt 4 år, när min bror för första gången ramlade ur barnstolen, och slog upp ett rejält jack i pannan. Jag fick hjälpa till med att hämta handdukar m.m. för att stoppa blödningen. Min bror var en riktig vilde som liten, och det här var bara första gången i en lång rad av tillfällen som han behövde åka in och sys.
Jag vet inte säkert, men jag tror att alla hans olyckor ligger till grund för min önskan att kunna göra något när någon skadar sig.
Senare i livet så har jag en förmåga att hamna i situationer där folk har skadat sig, mer eller mindre allvarligt, och jag är idag glad att jag har dom kunskaper jag har, så att jag har kunnat göra något bra i dessa situationer.
När jag så småningom blev mamma, så visade det sig att min son är rätt lik min bror, och för några år sedan hamnade han i en riktigt otäck situation, och jag har aldrig varit så glad som då över att jag har dom kunskaper jag har. hade jag inte haft det, så vet jag inte om min son hade levt idag.
Tack och lov gör han det... och han en så otroligt fin ung man idag, med hjärtat på rätt ställe, som alltid ställer upp för dom som är svagare, även om det ställer till problem för honom själv. jag älskar honom så enormt och är så otroligt stolt över honom.
Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli
Jag har ingen dyr första hjälpen kudde i bilen, utan har plockat ihop det jag anser vara viktigt och som jag kan komma att behöva, i en nessesär.
Allt skulle smakas på, inspekteras noggrant, så det finns inga fina kartonger längre, men allt finns och fungerar fortfarande.
Första Dagen
För ca. 1,5 år sedan gjorde jag ett försök att göra något nytt. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, och allt rasade. Nu sitter jag med en kropp som inte riktigt vill, och en ekonomi som verkligen skulle behöva Första Hjälpen.
Jag jobbar nu hårt för att rätta till detta.
Som en följd av detta blir man också nedslagen och deppig... men jag har alltid försökt lära mina barn att se det positiva i dom tråkigheter som händer. Just när det händer kan det vara svårt att se att det finns något bra i det hela... där sitter jag just nu... men när allt har ordnat upp sig, så om man tittar tillbaka, så brukar det ha kommit något bra ut av det som hänt.
Det kan vara att man lärt sig något, fått en kontakt eller att livet tagit en ny och bättre riktning.
Jag är inte typen som låter sig slås till marken, så just nu letar jag efter saker som gör mig på gott humör.
Som det första vårtecknet.... 
Årets Snödroppar utmed husväggen!
Att sitta ute med vårsolen i ansiktet och se snödropparna... kan man bli annat än glad då?
Gå ut idag och njut av vädret. Den första vårsolen är väldigt livgivande och gör en både glad och pigg.
