Hur det började
Tänkte jag kanske skulle berätta hur mitt intresse för första hjälpen började.
Jag var inte fullt 4 år, när min bror för första gången ramlade ur barnstolen, och slog upp ett rejält jack i pannan. Jag fick hjälpa till med att hämta handdukar m.m. för att stoppa blödningen. Min bror var en riktig vilde som liten, och det här var bara första gången i en lång rad av tillfällen som han behövde åka in och sys.
Jag vet inte säkert, men jag tror att alla hans olyckor ligger till grund för min önskan att kunna göra något när någon skadar sig.
Senare i livet så har jag en förmåga att hamna i situationer där folk har skadat sig, mer eller mindre allvarligt, och jag är idag glad att jag har dom kunskaper jag har, så att jag har kunnat göra något bra i dessa situationer.
När jag så småningom blev mamma, så visade det sig att min son är rätt lik min bror, och för några år sedan hamnade han i en riktigt otäck situation, och jag har aldrig varit så glad som då över att jag har dom kunskaper jag har. hade jag inte haft det, så vet jag inte om min son hade levt idag.
Tack och lov gör han det... och han en så otroligt fin ung man idag, med hjärtat på rätt ställe, som alltid ställer upp för dom som är svagare, även om det ställer till problem för honom själv. jag älskar honom så enormt och är så otroligt stolt över honom.
Jag var inte fullt 4 år, när min bror för första gången ramlade ur barnstolen, och slog upp ett rejält jack i pannan. Jag fick hjälpa till med att hämta handdukar m.m. för att stoppa blödningen. Min bror var en riktig vilde som liten, och det här var bara första gången i en lång rad av tillfällen som han behövde åka in och sys.
Jag vet inte säkert, men jag tror att alla hans olyckor ligger till grund för min önskan att kunna göra något när någon skadar sig.
Senare i livet så har jag en förmåga att hamna i situationer där folk har skadat sig, mer eller mindre allvarligt, och jag är idag glad att jag har dom kunskaper jag har, så att jag har kunnat göra något bra i dessa situationer.
När jag så småningom blev mamma, så visade det sig att min son är rätt lik min bror, och för några år sedan hamnade han i en riktigt otäck situation, och jag har aldrig varit så glad som då över att jag har dom kunskaper jag har. hade jag inte haft det, så vet jag inte om min son hade levt idag.
Tack och lov gör han det... och han en så otroligt fin ung man idag, med hjärtat på rätt ställe, som alltid ställer upp för dom som är svagare, även om det ställer till problem för honom själv. jag älskar honom så enormt och är så otroligt stolt över honom.
Kommentarer
Trackback
