Till min älskade dotter Sofia!
Till min älskade lilla dotter Sofia!
När jag väntade dig så oroade jag mig för hur jag skulle klara av ett barn till, en liten bebis. Emma var i den åldern du är nu, och hennes tonårs period var på gång.
Men så snart jag såg dig, så överväldigades jag av kärlek… det var något särskilt med dig. Du var en ljuvlig liten bebis, och du var redan från början en unik liten tjej. Andra barn ville helst bli underhållna, men du var nöjd om du bara fick vara i närheten och leka med dina smådjur. Alla andra barn skrek i högan sky om någon främmande närmade sig eller om dom slog sig, inte du… du blev tyst, stilla och visade ingenting.
Är det samma sak nu? Är det för att du är rädd och för att du har hjärtesorg (ont) som du stänger oss ute och är tyst?
Kommer du ihåg vad som hjälpte när du blev sådan som liten? Jo, när jag tog dig i famnen och kramade dig. Just nu skulle jag så gärna bara vilja krama dig mitt hjärta.
Det var aldrig några problem med dig, du lekte med alla, alla älskade dig, både släkt, vänner och främmlingar, barn och vuxna. Du var som en liten ängel.
Nu är du en vacker ung dam, och har börjat göra dina egna utflykter. Testar livet och kärleken och precis som när du tog dina första steg för att lära dig gå, så snubblar du nu på livets väg, och ramlar ibland. Man gör det min älskade lilla Sofia.
Livets väg är inte alltid rak och slät, utan kan mellan varven vara väldigt krokig och skumpig, och du kommer att snubbla många gånger och ibland ramla. Men jag önskar av hela mitt hjärta att du nu, på samma sätt som när du var liten, vill låta oss hålla dig i handen och hjälpa dig när du snubblar. Låt oss visa dig ibland hur du ska gå för att inte snubbla och ramla. Ta emot vårt stöd. Och om du ramlar, så snälla älskade Sofia… låt mamma blåsa och pussa på såren, och om det behövs leta fram ett fönsterplåster. (kommer du ihåg? *s*)
Du är så söt och vacker hjärtat, och det är absolut inget fel på din intelligens… så kom ihåg att du kan bli vad du vill, bara du vill tillräckligt och gör så gott du kan.
Den där morgonen då du föddes, så satt jag och bara tittade på dig. Du var så vacker och jag var så otroligt stolt. Där har inget ändrats Sofia, Du är fortfarande vacker, och jag är fortfarande så vansinnigt stolt över dig.
Sofia, jag älskar dig!
/mamma
